fast cars and freedom

Hm…börjar visst bli lite slö här på bloggen. Måste vara för att jag pluggar så väldigt mycket. Eller?

Anyway, ny road trip i helgen och den här gången åkte vi till Cape Breton. Road trip-gänget hade fördubblats x antal gånger och vi var nu 30 pers i 6 bilar, som skulle försöka koordineras, vilket lyckades efter mycket om och men, med mer hjälp från vissa och mindre från andra. Som vanligt alltså.

On the road again

Vid fredag lunch styrde vi ut från Halifax och satte kurs mot Cape Breton via Truro och Antigonish (för dem som vill kolla in kartan). Vi hade bokat vandrarhem i Pleasant Bay på Cape Breton och dit var det cirka sex timmars körning, non-stop, så de flesta bilarna hade två förare inskrivna. Jag körde andra halvan för vår bil, och ju närmre Pleasant Bay vi kom, desto mörkare och dimmigare blev det. Uppe i bergen såg man seriöst fem meter framför bilen. Fem! Bilen var för övrigt ännu större den här gången, då hyrbilsföretaget inte heller denna gång hade tillräckligt med normalstora bilar. Börjar dock bli mycket rutinerad med automatisk storbilskörning nu, så inget att vara orolig för här!

Bilgänget

På lördagen var vi ute på…valsafari? Vad kan det heta? Vi satt i en båt och spanade på valar i alla fall. Och såg ganska många av oklar sort (a.k.a. jag har glömt vad de hette). Har nu ungefär trehundraåttionio bilder på oklara valar.

En av de få valbilder som inte åkte direkt i papperskorgen

Efter lunch åkte några och paddlade kajak, medan vi andra gav oss ut på olika hikingturer. Min grupp åkte iväg och gick Skyline Trail, där man skulle ha så himla fin utsikt. Dimma låg däremot tät, så tät att när vi stod på utkiksplatserna (utsiktsplatserna?) hörde vi vattnet klucka men såg absolut ingenting. Absolut. Ingenting.

Men det var fint ändå!

På lördagskvällen blev det grillning och lite lagom festande på vandrarhemmet, som vi i princip hade för oss själva. Det äldre paret som hade checkat in under dagen drog sig lite förskräckt tillbaka och påpekade dagen efter någonting om att spriten visst tog slut vid tretiden. Föreståndaren för vandrarhemmet lovade att nästa gång skulle de planera så att vi fick det för oss själva.

På söndagen åkte vi runt ön och sedan hem längs ostkusten av Cape Breton. Så himla vackert där! Och ingen dimma den gången som tur var.

ett you tube-klipp säger mer än tusen ord

Igår satt jag och pluggade på biblioteket i sju timmar (ja okej, minus pauser, men ändå) innan det var dags för min tretimmarsföreläsning. Varför har man föreläsning i tre timmar och bara en tiominuterspaus? Och skriver man verkligen tretimmarsföreläsning och tiominuterspaus så?

Hur som helst – den sista kvarten av föreläsningen (i miljörätt, för den som är intresserad) var koncentrationen inte på topp och anteckningarna blev därefter.

Av någon anledning känns det relevant att damma av en gammal klassiker:

fotnötter

Ny vecka, nya ambitioner. På mitt skrivbord:

1. Mina bästa vänner

2. ”Ni behöver inte läsa det som står i fotnoterna.” Älskar försäkringsrättsboken!

3. Älskar INTE Fisheries-boken fullt så mycket. Sen när är textstorleken i själva texten mindre än den i fotnoterna??

topp tre saker man lär sig på korridorsmöte

1. Det finns böter för alla möjliga saker. ”Om ni spyr och inte städar upp efter er får ni böta 25 dollar!”

2. Man får visserligen ha alkohol i huset, men denna får endast hällas upp inne på rummen. ”Pouring in lounges is not permitted.” En detaljerad guide – ”Transporting Alcohol in Residence” – finns till hjälp om man skulle ha frågor.

3. Det kan finnas kackerlackor i närheten! Detta kom fram när en kille räckte upp handen och frågade om någon hade ”pesticides”, alltså bekämpningsmedel. Allt småprat stannade plötsligt upp och blickarna vändes mot killen. ”What do you need it for?” undrade korridorsförmannen, och alla väntade med spänning på svaret. ”Eh…fighting…pests?” När killen förklarade att han hade sett två (!) kackerlackor (!!) följdes ett förfärat ”WHAT?!?!!” av ett lättat ”Aahhh” när folk fick reda att han gått på fel korridorsmöte och inte bodde i vårt hus, utan i ett annat Mini-Rez. Puh.

ROAD TRIP!

Denna rubrik kräver stora bokstäver, för det har varit en fullspäckad helg med road trip och sjukt mycket sightseeing! Tidigt (nåja) på lördagsmorgonen var vi nio entusiastiska utbytesstudenter från Sverige, Norge, Danmark, Frankrike och Holland som gav oss iväg på äventyr runt Nova Scotia. Killarnas förtjusning visste inga gränser när Hertz, på grund av att de inte hade våra bokade bilar inne, blev tvungna att ge oss en gratis uppgradering till två stycken Ford Escape, vilket tydligen var någon klass bättre än vad vi egentligen hade bokat. Fyra förare över 25 hade utsetts och eftersom jag numera tillhör denna mogna åldersklass var jag en av dem.

Road trip!

Vi satte av i nordvästlig riktning, mot Cape Split. Där var det tänkt att vi skulle se höga vågor slå upp mot höga klippor, men när det visade sig att vandringen ut till själva utsiktspunkten skulle ta oss mellan fyra och fem timmar till och från parkeringsplatsen, i lerig terräng, lade vi ner de planerna och åt lunch på plats istället. Från Cape Split fortsatte vi sedan färden söderut mot Lunenburg. Denna sträcka skulle jag köra och man kan tro att jag skulle ha ganska bra koll på hur man kör automatstyrda bilar, med tanke på att det var det enda jag gjorde i New Jersey, varje dag i sju månader. Man kan tro att jag vet hur man kör en automatstyrd bil eftersom jag har haft ett amerikanskt körkort som intygar just detta.

Man kan ha fel.

När jag skulle backa ut från parkeringsplatsen råkade jag på nåt sätt blanda ihop gas och broms en aning (oklart vad som hände här, men det är sjukt förvirrande utan koppling!) och rusade motorn lite lätt så att ett par som står bredvid hoppade högt. Man hade kunnat låta detta passera. Eller så hade man kunnat veva ner rutan och förklaringsskrika ”FEMALE DRIVER!” till paret. Killarna i min bil valde alternativ två. Tjejen gapskrattade och killen nickade igenkännande. Oh, shut up. Honest mistake, liksom.

Sträcka-på-benen-paus i närheten av Bridgewater

Hur som helst förflöt resten av färden utan problem, vädret var vackert och musiken bra och det var kul att vara ute på de kanadensiska vägarna och se sig om. Till slut kom vi fram till Mahone Bay, en jättefin liten ort med 900 invånare. Vi åt middag på ett café vid vattnet, som också heter just Mahone Bay, och sedan checkade vi in på vårt hostel, som var en liten stuga precis utanför orten. På kvällen blev det fiolkonsert (?) på en pub – Old Fish Factory, där vi till och med träffade en kändis (som jag dessvärre inte hade en aning vem det var). Det var öl och hummerpizza och drinkar med fejkade körsbär och någon gång efter tolvslaget gick strömmen. Check, check, check och check. En helkväll alltså.

På Old Fish Factory

På söndagsmorgonen blev det tidig uppstigning för att hinna tillbaka till Halifax och lämna bilarna innan klockan elva. Sedan hem för snabb dusch innan det var dags för helgens andra sightseeingäventyr, då vi skulle till Peggy’s Cove med alla intresserade utbytesstudenter på Dalhousie. Peggy’s Cove är en pytteliten…by? med bara 50 (!) invånare och där finns även, enligt uppgift, världens mest fotograferade fyr. Så den fotograferade vi lite till.

Peggy's Cove 

ett i-landsproblem

Eftersom man endast fick ha med sig två pytteväskor på flyget och det nu har varit samma väder i två veckor är jag på väg att hamna i vad man skulle kunna kalla för en akut klädkris. Denna kan lösas på följande sätt:

1.  Jag åker och shoppar.
       Fördel: Roligt!
       Nackdel: Plånbok blir ledsen, studieresultaten blir ledsna (shopping tar tid!)

2.  Jag anställer en betjänt som åker och shoppar åt mig
       Fördel: Jag får nya kläder
       Nackdel: Låter jädra dyrt

3.  Jag tvättar
       Fördel: Kläderna blir rena
       Nackdel: Det kostar pengar (massa quarters måste stoppas i) och jag har ännu ingen
       torkställning eftersom dessa var slut på WalMart senast jag var där. Och så är det
       tråkigt.

4.  Mamma och pappa skickar hit kläder
       Fördel: Jag får hit kläder
       Nackdel: Det tar flera dagar att få hit dem och kläderna riskerar att komma bort
       nånstans på vägen (vem vet liksom). Plus att min ursäkt att åka och shoppa flyger all
       världens väg.

5.  Jag stämmer Iceland Air för att man bara får ha med sig 2 * 23 kg i ekonomiklass och hävdar att detta kränker min personliga integritet.
       Fördel: Skadestånd!
       Nackdel: Låter orealistiskt

6.  All of the above
       Fördel: Jag får en jädra massa nya och rena kläder.
       Nackdel: Jag måste köpa en ny garderob för att få plats med allt. Går ej. Rummet är
       för litet. Plånboken med.

What can I say? Livet i Canada är hårt.

tillbaka i skolbänken

I onsdags började skolan och mitt schema körde igång med tre föreläsningar samma dag – Insurance Law, Maritime Law och Intellectual Property Law. De två första var i princip bara introduktion och på försäkringsrätten pratade läraren om hur bra Canada är på försäkringar (”Kanske att de har lite mer försäkringar i Storbritannien, men annars är Canada världens mest välförsäkrade land!” Eh, källa på det? Får lite rysningar när jag känner igen den självgoda attityden från USA, reds. anm.), hur fattig man kommer vara efter ett besök i bokhandeln (”Den här boken kostar 110 dollar!”), samt att man måste vara beredd att prata mycket under lektionerna (”Om ni inte gillar att bli utpekade ska ni nog hoppa av den här kursen! Bra, jag kan redan många namn här inne, ser jag.”). Läraren på sjörätten var lite mer chill och hade bestämt att vi skulle ha hemtenta istället för salstenta, eftersom vi är så få på kursen. Nice!

Immaterialrätten däremot var, för att överdriva litegrann, en smärre katastrof. Jag hade blivit rekommenderad kursen för att läraren var så bra. Tack vare Murphy's lag (eller Lagen om alltings jävlighet, om man så vill - den enda lagen utan undantag) är dock just den professorn någon annanstans under det här läsåret och framme vid tavlan stod istället någon annan liten nisse och pratade jättetyst (kan varit för att jag satt längs bak också) och ville bara diskutera massa tråkiga saker om patent och vad domstolen hade sagt i två olika fall och vad tyckte vi om det? Jag hade absolut ingen aning vad de pratade om, vilket visade sig bero på att man skulle ha läst cirka 50 sidor inför första föreläsningen. Jaha, hur ska man veta det då? Jag är ju utlänning för fasen!

Well done? Inte den här veckan.

don't be a drag, just be a queen

Sjukt fullspäckad helg är över, det var International Student Orientation där jag träffade en massa andra utbytesstudenter, lärde mig hur man ska klä sig i Halifax - genom en "fashion show" där fyra tjejer kom in, klädda som sommar, höst, vinter och vår - att man räcker upp handen i klassrummet om man vill säga något (surprise!), allt om försäkringar, bankkonton, kanadensisk kultur, saker att göra i Halifax. Fick cirka ett ton information att läsa igenom vid tillfälle. Blev lite matt.

Utbytesstudenter i Public Gardens!

Under Orientation fick vi bland annat en rundtur på campus för att lära oss hitta bland alla byggnader. Min grupp hade en guide, som antagligen också var utbytesstudent, eller i alla fall inte från Halifax från början, för hon hade sjukt dålig koll. Någonstans ifrån Asien var hon och hon pratade så dålig engelska att jag knappt fattade vad hon sa. Endast utanför law school-byggnaden lyckades jag snappa upp några ord: "Don't go in here!" "So serious...cold...so quiet...Just don't go in there!". Som vanligt alltså.

"The Quad" - del av Dalhousie University

Och just det - tydligen har universitetet inte bara en no-smoking-policy, utan även en "no-scents policy", vilken innebär att universitetet "uppmanar studenterna att avstå från att använda parfymerade produkter i gemensamma utrymmen som uppehållsrum och klassrum". Jag har dock redan laddat upp med schampo-, balsam- och tvålflaskor stora som hus och tänker inte köpa nåt nytt oparfymerat! Living on the edge, så att säga.

Igår var jag på utomhusteater - Shakespeare by the Sea - i Point Pleasant Park. Mycket fin park, kanske kan ta mig en joggingtur där någon dag. 6 veckor till 10 kilometer nu, så börjar bli dags.

På eftermiddagen hängde jag med Jill till Dartmouth (liten stad precis bredvid Halifax - googla!), där en av hennes kompisar bodde, och sedan tog vi färjan tillbaka till Halifax och gick på kasino. Satsade hela fem dollar på nån liten maskin, men vann dessvärre inte den förväntade miljonen. Istället satte vi oss på kasinots restaurang och åt buffé, där all möjlig god mat och en massa efterrätter var uppdukade. Jill hade också sagt att det skulle vara en show på kvällen, och show blev det. Drag show. Fyra dragqueens i den ena paljettklänningen efter den andra, som stod och mimade till diverse poplåtar. Goodness.

Jag och Jill på färjan!

Bron över från Halifax till Dartmouth

Hos Jills kompis i Dartmouth träffade jag en kille som tagit examen från juristprogrammet här och han lärde mig ett nytt ord, som kan komma till användning för mina jur.stud.-kompisar därhemma. Tydligen har juriststudenterna här samma problem som på Juridicum i Lund - icke-jurister som kommer och tar deras platser i biblioteket. Dessa kallas "snails" - Students Not Actually in Law School. Love it.

regler och friskrivningar

Kanadensarna är inte riktigt lika galna som amerikanerna, men här finns allt en rejäl dos regler och diverse friskrivningar.

På bussen:

”Stopp, stopp, stopp! Den där får du inte ta ombord.”Chauffören pekar på min smoothie som jag har i en pappersmugg med lock och sugrör.

”Sorry?”

”Drickor måste förvaras i spillsäkra muggar. Du får sätta den här framme i min mugghållare så länge och ta den när du går av.”

Eh, okej?

Vid anmälan till 10-kilometersloppet:

Jag tvingas skriva under på att ”I know that participating in physical fitness events is a potentially hazardous activity.” och att "I agree that the Event Organizers shall not be liable for any personal injury, death or property loss."

Gah! Jag ska ju bara springa lite för sjutton.

Welcome Buddy-programmet:

Jill fick ett formulär där hon skulle skriva under på att hon varken skulle dejta eller dricka alkohol med sin buddy. Vad är vi, 16 år? Jill skrev inte under.

I korridoren:

”Inga övernattningsgäster före 23 september.”

Vad är det som förändras just den 23 september?

I mobiltelefonaffären:

”Nej, du kan inte köpa ett kanadensiskt SIM-kort utan ett kanadensiskt ID!”

Varför inte det nu då?

Man blir lite matt.