tisdag 31 januari 2012

scream at the top of your lungs

När internet krånglar. Sidor tar evigheter att laddas.

När jag har tretusenfemhundraåttiofyra sidor komplicerade rättsfall att läsa som jag vet att jag aldrig kommer hinna igenom tills i morgon. Än mindre förstå eller komma ihåg.

När jag inte kan sova för att folk spelar gitarr och visslar (falskt!) i korridoren under quiet hours.

När jag har en bad hair day.

När jag tar mig till träningen bara för att upptäcka att Body Trim-passet är fullt och det inte finns en chans att få plats.

När all of the above händer på samma dag.


Då vill jag bara göra som Ronja.


Men det går ju inte. Jag är ju ingen rövardotter. Och här finns ingen Sjumilaskog att skrika av sig i.

Eller vänta nu...vem var det som bodde i Sjumilaskogen?

lördag 28 januari 2012

vintertermin

Som vanligt är vädret schizofrent här på kusten och ändrar sig från minus 10, strålande sol och snötäckta vidder (nåja) där vinterjacka är ett måste, till 5 grader, storm och spöregn på bara en dag. När kommer våren undrar man, och kollar sedan in sitt nya schema med rubriken ”Winter Term”, istället för den traditionella benämningen ”Vårtermin” hemma.

Låter inte lovande. Inte lovande alls.

Terminen drog igång redan den 3 januari, så tillräckligt många veckor har gått för att jag redan ska kunna vara efter med läsningen i alla mina kurser utom en. Heja mig. Efter x antal mejl fram och tillbaka med CSN, kursadministratören här och kursadministratören hemma för att få godkänt att läsa 80% istället för heltid, slutade det ändå med att jag måste läsa 100% även den här terminen och jag är tillbaka med mitt ursprungliga kursval Family Law, Health Law, Internet & Media Law, Oil & Gas Law samt Environmental Law II – Focus on Climate Change. Om ni undrar.

För att orka igenom plugget blir det en och annan paus. Inte för långt från biblioteket såklart.

girls' weekend

Förra helgen (eller var det förrförra? Tiden går ju så sjukt fort!) åkte jag med Jill och fem av hennes kompisar (Parentes: Hur lång tid ska det ta innan jag kan börja kalla dem för mina kompisar? För det är de.) en timme söderut till Atlantica Hotel & Marina på Oak Island. Där skulle vi ha tjejhelg och vara sådär jättetjejiga som bara tjejer kan.

 Vi hade laddat upp ordentligt med snacks. Och vin. Såklart.

På fredagskvällen dansade vi till 90-talsmusik i pyjamaser. Ja, det är sant. Ansiktsmask var i princip obligatorisk. På lördagen hade alla bokat in sig på olika behandlingar, så det var massage och ansiktsbehandling och manikyr och allt möjligt annat, så folk försvann lite då och då. De som var kvar på hotellrummet kollade på Sex and the City. Vad annars?


fredag 27 januari 2012

inte ok

Igår var Lisa och jag och skulle handla lite på Lawtons Drugs. Plötsligt får jag syn på godis i misstänkt pastelliga färger. Och vänta lite…är inte de där chokladbitarna formade som…just det! ÄGG! Jag stod framför inte mindre än tre hyllmeter PÅSKGODIS! Det är januari! Var så förfärad att jag inte ens kunde ta ett kort. Vart är världen på väg?

Inte ok.

så blev det solsken överallt

Just det. Jag var ju i Mexiko över jul. Kanske ska säga några ord om det.

Det.
Var.
Fantastiskt.

Cancun

Efter att ha skrivit min fjärde och sista tenta den 21 december rusade jag hem för att börja packa. Äntligen ledig! Första julen på fyra år som jag faktiskt har varit helt ledig över jul. De senaste åren har det annars varit uppsatsskrivande eller tentaplugg, så det här kändes som ren lyx.

Såklart kan ju inget gå helt smärtfritt, så för min del började resan med att min beställda airport shuttle inte kom, vilket slutade med att jag fick ringa och väcka supersnälla Y mitt i natten, smått panikslagen, för att få skjuts till flygplatsen. Väl framme i Mexiko var inte mitt bagage där. Jag fick ställa mig i en seeg kö för att fylla i en rapport och hålla alla tummar för att min väska var i Philadelphia, där jag hade bytt flyg, och inte stulet och på väg till Sydamerika för att säljas dyrt (som om det skulle finnas något värdefullt att sälja i den, men man vet ju aldrig!). Uppgiven och undrandes vad fasen jag gjorde ensam i ett spansktalande land två dagar före julafton får jag ett sms från Steffen att hans flyg är försenat från Toronto, så jag skulle få vänta fyra timmar på flygplatsen, istället för tre.

Toppen.

Men eftersom alla onda ting bara är tre (det är väl så man säger?) var jag efter x antal desperata sms till mamma övertygad om att nu kunde minsann allt bara bli bättre.

Och det blev det.


De första två nätterna var vi i Cancún och låg på stranden, turistade, gick på marknad där folk försökte sälja på oss alla möjliga onödiga saker. Nej, jag vill inte ha en t-shirt som ändrar färg i solen. ”Original price: 400 pesos. For you! 320.” Tack, men nej tack. Jag använder inte t-shirtar, oavsett om de har samma färg ute och inne eller inte, så du kan spara ditt övertalande.

På marknad. Ett tips kan vara att om man måste skriva "cool" på väskan, så är den antagligen inte det.

Dessutom trodde alla att vi var på bröllopsresa. ”Honeymoon, yes?” Eh, nej. ”Aha, just practice?!” Eh…what? Vad ska det betyda?! Nog för att jag förstod att folk skulle anta att vi var ett par, men nu är man tydligen gammal nog att se gift ut.

På julafton åkte vi ut till Isla Mujeres, som låg ca 20 min med båt utanför Cancun. Där hade vi bokat två nätter på hotell, men det slutade med att vi stannade kvar i fyra nätter, för det var så himla härligt. Vi hyrde en golfbil och åkte på sightseeing runt ön i ett försök att vara lite kulturella, sen låg vi mest på stranden och drack drinkar och åt guacamole och nachos.


Julmiddag på Casa de los Seños!

Min sista dag åkte vi på en dagsutflykt till Chichén Itzá och tittade på mayaruiner. Sjukt gamla. Väldigt imponerande. Extremt turistigt. Aldrig har jag sett så mycket souvenirer någonstans! Helt galet.

Chichén Itzá

Så var den, minisemestern. Och eftersom all good things come to an end var jag till slut tvungen att åka tillbaka till Halifax och där var det mörkt och blåsigt och cirka 35 grader kallare. Burr.

bättre sent än aldrig

GOTT NYTT ÅR!

ett försök

Så… Under ändlösa timmar med näsan i rättsfallshäften har jag funderat på om jag skulle lägga ner bloggen eller inte, och medan jag har funderat på det har den väl i och för sig i princip lagt ner sig själv. Men nu tänkte jag att jag ska ändå göra ett försök att uppdatera er om de senaste veckorna.

För försöka går ju.

Och den som väntar på något gott väntar…alltid? för länge. Men här ska skrivas.

Wait for it.