Tänka sig så fort det går, ett
läsår. Igår eftermiddag landade jag i Göteborg och nu är det nästan som att jag
har drömt det, mitt utbytesår. Plötsligt är alla så långt borta.
Under resan hem skulle jag ju
självklart bli slumpmässigt utvald för alla möjliga "additional
screenings". I Halifax togs det prover för explosiva ämnen från mina
händer, i Frankfurt visste kontrollerna ingen ände när jag först blev grundligt
kroppsvisiterad och mina stövlar extra scannade av inspektör 1, för att sedan
få mitt handbagage öppnat – "Is this yours?!" undrade inspektör 2 -
och till sist min dator testad – "Is this your laptop? Please come this
way!" kommenderade inspektör 3. Snällt fick jag följa efter den
uniformsbeklädde till nåt litet inspektionsrum vid sidan av. Mitt misstänkta
skärp hade jag fortfarande i handen. "Alles klar", nickade till slut
inspektör 4 i alla fall, och jag kunde vandra vidare som en fri människa.
Tackar för detta. Måste sett sjukt misstänkt ut i min skinnjacka och mina
stövlar. Lite kajal på det så blir det riktigt läskigt. Man kommer tydligen inte
ur alla situationer bara för att man är blond och svensk? Besviken.
Till slut kom jag i alla fall fram
till Landvetter och mitt bagage var med. Självklart tog det cirka en halvtimme
innan just mina väskor dök upp på bagagebandet – är det någon som någonsin får
den första väskan som dyker upp?? – men det gjorde inget, så länge allt var
med.
Så nu sitter jag här i ett rum
fullt med väskor av minnen. Dags att packa upp antar jag.
TACK till alla som har tagit sig
tid att läsa bloggen, det uppskattas ska ni veta!
Lycka till med tentor, ni som
fortfarande kämpar på, och ha en riktigt TREVLIG SOMMAR!
Over and out.
lördag 5 maj 2012
torsdag 3 maj 2012
250 dagar
Vad jag inte kommer sakna:
- Alla oräkneliga regler på campus. No scent policy? Flytta ut ur rummet 24 timmar efter sista tentan? Inte ta med väskan in i matsalen? Ingen julbelysning på rummet? Give. Me. A. Break.
- Att alltid använda adapter för allting!
- Plugget. Det här har varit det sjukaste, mest intensiva, jobbiga plugg jag någonsin har varit med om. Cred till folk som tar sig igenom law school här alltså!
Vad jag kommer sakna:
- Allt annat.
Det har varit de bästa åtta månaderna! Inte en enda dag har jag haft hemlängtan. Jag har lärt känna så otroligt många trevliga människor, gjort en massa roliga resor, gått på dragshows, sprungit ett 10-kilometerslopp, shottat jello shots, spenderat x antal kvällar på irländska pubar, pluggat tills jag nästan spytt, struntat i plugget för att fira St. Patrick's Day, spelat curling, druckit kanadensisk öl, kollat på Super Bowl, ifrågasatt mitt val av utbildning femtusentrettioåtta gånger, sjungit karaoke, hoppat över julen, pluggat bort påsken, lärt mig massa juridiska ord på engelska och inte lagat mat en enda gång.
Så var det, mitt utbytesår. Sämre kan man ha det. Om det inte var så att jag tycker att Dirty Dancing borde få pris för lamest movie of the 20th century skulle jag säga att I've had the time of my life.
Det känns trist som fasen att lämna, men nu är det dags att åka hem.
Men for every end there's a new beginning. Det måste jag komma ihåg.
Etiketter:
Canada,
time to say goodbye,
utbytesstudent
onsdag 2 maj 2012
the end's not near, it's here
Hur kan det vara dags? Hur kan det vara så att mitt flyg till Sverige går redan i morgon? Paniken.
En av de bästa.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)