fredag 27 januari 2012

så blev det solsken överallt

Just det. Jag var ju i Mexiko över jul. Kanske ska säga några ord om det.

Det.
Var.
Fantastiskt.

Cancun

Efter att ha skrivit min fjärde och sista tenta den 21 december rusade jag hem för att börja packa. Äntligen ledig! Första julen på fyra år som jag faktiskt har varit helt ledig över jul. De senaste åren har det annars varit uppsatsskrivande eller tentaplugg, så det här kändes som ren lyx.

Såklart kan ju inget gå helt smärtfritt, så för min del började resan med att min beställda airport shuttle inte kom, vilket slutade med att jag fick ringa och väcka supersnälla Y mitt i natten, smått panikslagen, för att få skjuts till flygplatsen. Väl framme i Mexiko var inte mitt bagage där. Jag fick ställa mig i en seeg kö för att fylla i en rapport och hålla alla tummar för att min väska var i Philadelphia, där jag hade bytt flyg, och inte stulet och på väg till Sydamerika för att säljas dyrt (som om det skulle finnas något värdefullt att sälja i den, men man vet ju aldrig!). Uppgiven och undrandes vad fasen jag gjorde ensam i ett spansktalande land två dagar före julafton får jag ett sms från Steffen att hans flyg är försenat från Toronto, så jag skulle få vänta fyra timmar på flygplatsen, istället för tre.

Toppen.

Men eftersom alla onda ting bara är tre (det är väl så man säger?) var jag efter x antal desperata sms till mamma övertygad om att nu kunde minsann allt bara bli bättre.

Och det blev det.


De första två nätterna var vi i Cancún och låg på stranden, turistade, gick på marknad där folk försökte sälja på oss alla möjliga onödiga saker. Nej, jag vill inte ha en t-shirt som ändrar färg i solen. ”Original price: 400 pesos. For you! 320.” Tack, men nej tack. Jag använder inte t-shirtar, oavsett om de har samma färg ute och inne eller inte, så du kan spara ditt övertalande.

På marknad. Ett tips kan vara att om man måste skriva "cool" på väskan, så är den antagligen inte det.

Dessutom trodde alla att vi var på bröllopsresa. ”Honeymoon, yes?” Eh, nej. ”Aha, just practice?!” Eh…what? Vad ska det betyda?! Nog för att jag förstod att folk skulle anta att vi var ett par, men nu är man tydligen gammal nog att se gift ut.

På julafton åkte vi ut till Isla Mujeres, som låg ca 20 min med båt utanför Cancun. Där hade vi bokat två nätter på hotell, men det slutade med att vi stannade kvar i fyra nätter, för det var så himla härligt. Vi hyrde en golfbil och åkte på sightseeing runt ön i ett försök att vara lite kulturella, sen låg vi mest på stranden och drack drinkar och åt guacamole och nachos.


Julmiddag på Casa de los Seños!

Min sista dag åkte vi på en dagsutflykt till Chichén Itzá och tittade på mayaruiner. Sjukt gamla. Väldigt imponerande. Extremt turistigt. Aldrig har jag sett så mycket souvenirer någonstans! Helt galet.

Chichén Itzá

Så var den, minisemestern. Och eftersom all good things come to an end var jag till slut tvungen att åka tillbaka till Halifax och där var det mörkt och blåsigt och cirka 35 grader kallare. Burr.

3 kommentarer:

  1. Ha ha - det var en isig slutkläm! Smått avundsjuk måste jag säga att jag blir just nu på alla "solskenshistorier". Maria och Calle är ju i Thailand just nu - men har inte lust att tänka på det! Roligt att det blev så lyckat alltihop!

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig julberättelse, helt utan ordet "julklapp" eller "Kalle Ankas jul". Häftigt!
    /P2

    SvaraRadera
  3. Hahaha ja det känns verkligen som att jag hoppade över julen det här året. Eller förra då. Får ta igen det nästa år. Det här året alltså. :)

    SvaraRadera