don't try this at home

Tydligen är det något problem med att kommentera på bloggen, för de flesta får inte sina kommentarer att fastna. Observera dock att jag inte har något med detta att göra, jag har inte blockat någon (kan till exempel inte ens kommentera själv på mina egna inlägg, mycket mysiskt…). Kompis K lyckas dock och tänker nu göra affärer åt att kommentera åt alla andra. Dock har jag satt vissa käppar i hjulet för henne, genom att inte uppdatera alls på ett tag, så får väl försöka göra en insats för K:s ekonomi nu…

Den senaste veckan har jag i princip spenderat all vaken tid (kanske något överdrivet, för effektens skull, men ändå) i tysta salen på ett av biblioteken här och försökt komma igång med min mid-term assignment i Fisheries Law. Efter ett antal timmar utspridda på olika dagar har jag dock fortfarande endast kommit till ”Fisheries Law, Mid-Term Assignment” i mitt annars väldigt tomma Word-dokument. Måste vara för att det är så mycket tid kvar (inlämning 17 oktober). Alla vet ju att man jobbar bäst under press. Dethärkommerbliminbästainlämningsethärkommerbliminbästainlämningdethärkommerbliminbästainlämning.
Allt löser sig.

I fredags (redan en vecka sen??) var jag på juristmiddag, då jag lyckades bli inbjuden till när andra- och tredjeårsstudenterna skulle fixa barbeque till förstaårsstudenterna, trots att jag inte går första året. Och inte behövde jag laga mat heller! (Har hittills inte lagat mat en enda gång här faktiskt, så vida man inte räknar att hälla flingor i yoghurten.) Så med kartan i högsta hugg, där jag prydligt ritat ut festlokalen i fråga, steg jag på bussen. Höll nästan på att missa var jag skulle gå av, men det löste sig genom att jag kastade mig fram till busschauffören med panik i blicken. En tvärnitning senare och jag var på rätt spår igen. Pling pling på dörren och plötsligt befann jag mig i en lägenhet full med folk utan att känna en enda en. Men på med bytischarmen och det var bara att sätta igång och försöka lära sig alla namn. Och det var Jamie och Jennifer och Victoria och Jennifer och Ryan och Ryan och alla möjliga andra vanliga namn. Som vanligt var jag alltför fokuserad på att säga mitt eget namn för att komma ihåg ett enda ett av de andras namn, men hur ofta kallar man folk vid namn ändå, liksom?
Trevlig kväll i alla fall, och kul att träffa lite juriststudenter, för tvärtemot hur det är hemma, så umgås jag i princip inte med en enda jur.stud. här. Omväxling förnöjer?

På lördagen var det tour de chambre med bytisarna. Kommentarer överflödiga. Kan i alla fall säga att jag är glad att jag inte anmälde mig till Bröstcancerloppet med samling klockan 8 på söndagmorgonen.
Kids, don’t try this at home.

Till helgen blir det födelsedagsfirande, hockeymatch och Thanksgiving dinner (i Canada firar de Thanksgiving den 10 oktober). Och just det, plugg. Nästa söndag är det dags för tiokilometersloppet på Prince Edward Island och utan att utveckla det hela alltför mycket kan man väl säga att formen inte är på topp. Har inte varit ute och sprungit alls den här veckan (!), men vädret har slagit om från 25 grader och sol till 3 grader och blåsigt på bara några dagar. Otrevligt. Skulle med all säkerhet frysa ihjäl om jag visade mig utanför dörren i mer än tre minuter. Mycket bra ursäkt, jag vet.