saker man hade glömt hur jobbiga de är

1. Kontantkort på mobilen

I Halifax finns inga tidtabeller vid busshållplatserna, istället får man ringa ett speciellt telefonnummer och knappa in vilken buss man ska med, så läser en såndär bubbligt kvinnlig röst upp de två kommande bussarna. Riktigt käck låter hon. Sådär Ensam-mamma-söker-glad. Man blir lite irriterad, för så hurtig låter väl ingen på riktigt? ”Om du inte hade segat dig ner för trappan hade du hunnit med bussen som precis gick”, förmanar rösten bubbligt, ”men nu går inte nästa förrän om 28 minuter, så här kan du stå och frysa”, skrattar den vidare.

Detta är vad som händer normalt sett alltså. Om man inte bor i kontantkortsvärlden och har slut på pengar på mobilen. ”Your balance is insufficient to make this call!”, snäser den automatiska rösten nu istället och jag får snällt stå kvar och frysa, utan att veta hur många minuter lidandet kommer att pågå.

2. Matsalsvakter

(a.k.a. bambatanter, som alla ju vet att det egentligen heter)

”Bag, please!” Än en gång försöker jag diskret smyga med mig min väska in i matsalen och än en gång blir jag upptäckt av matsalsvakten. Eller, jag vet inte om det är hans officiella titel, men vi kan kalla honom det. Matsalsvaktens hökögon missar ingenting och han är alltid beredd att anfalla. Jag sätter på mig min allra vänligaste min och säger att nu är det så att jag har min plånbok och mobil och alla möjliga viktiga saker i väskan och om jag ska lämna den vid dörren så hoppas jag verkligen att matsalsvakten tänker hålla uppsikt över den! Det tänker han inte. ”Let me explain”, ler han överseende och det kryper lite i mig. Sen ger han mig en lång monolog om hur folk skulle  snubbla över väskor till höger och vänster om alla tog med sig sina väskor in i matsalen och det vill jag väl inte? Faktum är att jag inte kunde bry mig mindre om alla 17-åringarna föll som käglor, men det säger jag inte. Istället förklarar jag vänligt men bestämt att jag inte har någon som helst tanke på att sätta min handväska på det äckliga matsalsgolvet (kan ha hoppat över det där med äckligt), men det hjälper inte. Matsalsvakten har en vilja av stål och jag får snällt springa omkring och hämta mat med plånboken under armen och mobilen i bakfickan, för inte finns det brickor heller.