söndag 6 november 2011

sweet transvestites

På något sätt har det redan lyckats bli november och jag har varit borta i 70 dagar. Ändå känns det mycket längre. Som ett helt liv. På något sätt.

På Halloween förra helgen var vi ett gäng som gick på The Rocky Horror Picture Show, som spelades på en gayklubb här i Halifax. Lite transvestiter och lagom obscena kläder och chockerande scener. Inga konstigheter. Brukar ju hänga omkring dragqueens nuförtiden.


När vi stod i kö utanför kom en av tjejerna som var med i musikalen fram till oss och frågade om det fanns några ”Rocky Horror virgins” bland oss och jag, som aldrig vet när man ska hålla tyst och inte sa att jag hade minsann aldrig sett varken musikalen eller filmen, så det så! Åh, tyckte tjejen, det var väl väldans trevligt, ville jag kanske komma fram på scenen innan showen började och ”pop my cherry”? Eh…vad? NEJ! Lyckades slippa undan med blotta förskräckelsen.


Tidigare på dagen karvade jag pumpor (Wait…that doesn’t sound right? Gjorde pumpalyktor? Språkförvirringen är total.) med mina 90-talister (a.k.a. korrekompisar) och kände mig mycket halloweenig (nytt ord).


Några dagar innan var jag på en ”brewery tour” på ett av bryggerierna här i Halifax och provade öl och fick en tur runt själva…eh…bryggeri…processen? Jag skulle ta bussen dit med en annan bytis här, och han visste precis var bryggeriet låg, så jag hade inte brytt mig om att kolla upp så värst mycket närmre exakt var det var. Självklart, enligt lagen om alltings jävlighet, missar han bussen och plötsligt sitter jag där själv och inser att jag inte vet vart jag ska. Sväljer jag-klarar-mig-själv-stoltheten och frågar chauffören om han vet var gatan ligger. Det vet han – men vart på gatan ska jag? Hm…till Propeller-bryggeriet?

Jag satte mig långt fram i bussen för att chauffören skulle kunna säga till mig. Det hade jag dock inte behövt. ”Propeller Girl, this is your stop!”, hojtar chauffören genom hela bussen när jag skulle gå av.

Ja bussen, jag ska dricka öl.

Lyckades få i mig tre hela glas på en och en halv timme, vilket inte var så dåligt med tanke på att jag inte gillar öl. Egentligen. Men så tog jag också honey wheat, pumpkin och någon annan mindre ölaktig smak. Killarna hann dock med både åtta och nio glas, så får väl jobba lite för att komma upp i den klassen.

Övriga höjdpunkter sen sist är att jag har fått tillbaka min första assignment och lyckades få runt ett B på den, så var väl helt okej. Roligare är att biljetten till Mexico är bokad, så den 22 december bär det av söderut!

Kommande vecka kommer att spenderas på biblioteket då jag har en uppsats och en assignment som ska både påbörjas och avslutas inom drygt en vecka. Till hjälp har jag mina individuellt förpackade c-vitamintabletter, vars omslagspapper kommer med peppande meningar som ”You can do it and you know it!”, ”Don’t try harder, do harder”, ”Nothing you can’t handle”, ”You’ve survived tougher” och liknande sanningar. Love them.

2 kommentarer:

  1. Oh så trevligt med lite nyheter! Jaså var det en gayklubb ni var på - då passade ni ju in fint, med den klädseln, eller...? Nu var det kanske fördomarna som talade! Din Mexico-kompis ser verkligen förtroendeingivande ut! Var det han som missade bussen? Ytterligare poäng där i så fall!
    Med de c-vitamintabletterna kan ju inget misslyckas! Kämpa på!!

    SvaraRadera
  2. I totally love those candy messages too! haha

    SvaraRadera